Utdrag ur mayakalendern
arvet från mayafolket

Det ursprungliga Amerika
När man först hör talas om de myter och föreställningar som var dominerande i det ursprungliga Amerika verkar dessa märkliga och svårbegripliga. Maya och aztekerna beskrev ett universum som bestod av tretton himlar och nio undervärldar som vi i dag har svårt att känna igen. Mångas reaktion blir därför att se på sådana idéer som vidskepliga och tillhörande en förvetenskaplig världsbild hos folkgrupper som inte visste bättre. Trots detta så fortsätter i synnerhet mayafolket att fascinera oss. Djupt inom sig har många människor ändå en intuitiv känsla av att detta folk var i besittning av en djupare visdom än vår moderna civilisation. Tid efter annan så dyker det forntida mayafolket upp i böcker och filmer och de kommer antagligen att fortsätta att göra det tills dess att vi lärt oss vad vi har att lära av dem. Det är bara det att den överväldigande majoriteten av dagens människor inte vet hur man skall förstå den världsbild som man hade i det ursprungliga Amerika och därför letar i fel riktningar.
   Hur skall vi då förbereda oss för att kunna ta till oss denna det ursprungliga Amerikas kunskap? Svaret är enkelt: Genom att studera den heliga kalendern, eller tzolkin, som denna också kallas. Denna heliga kalender är den viktigaste infartsvägen till tänkandet hos de avancerade civilisationer som existerade i den västra hemisfären innan européernas ankomst. Genom att återupptäcka deras kalender, så kan den bit av det kosmiska pusslet, som det ursprungliga Amerika bidragit med återskapas efter århundraden av förtryck av dess infödda befolkningar. Vad jag föreslår i denna bok är att den heliga kalendern kan förse oss med nyckeln till hur man förenar alla de vitt skilda perspektiv på vår tillvaro som existerar i dagens värld. Denna kalender förser oss med ett redskap som kan hjälpa oss att tona in vår intuition på vårt individuella och kosmiska syfte.
   Under forntiden utgjorde hela det område som sträckte sig från norra Mexiko till Honduras ett enda kulturellt sammanhang, som arkeologer vanligtvis kallar Mesoamerika (figur 2). Även om maya, zapoteker, mixteker, tolteker, teotihuacaner och senare mexika (oftast kända som azteker) oftast var politiskt oberoende av varandra så är det lätt att se att konstnärliga och andra influenser spridits snabbt över hela denna region (se föregående sida för en tidslinje). Kontakter genom handelsmän och andra var med andra ord intensiva, och dessa folk var ömsesidigt beroende. Inom denna mesoamerikanska civilisation så kände människor också till de angränsande regionerna såsom Karibien, det egentliga Nordamerika – då känt som Sköldpaddsön – och Sydamerika.
   ”Vad har då denna civilisation efterlämnat till dagens värld?” kan vi fråga oss. Vad har moderna människor ärvt av dess kunskap? Ingenting, tycks det vid första påseendet och ytterst få skulle hävda att någon del av det ursprungliga Amerikas kunskap skulle spela någon större roll i dagens värld. Även om många kanske känner till den vördnad som indiankulturerna känt inför naturen, så saknar vi redskapen för att återskapa deras djupare enhet med allt levande. Det verkar alltså nästan som om halva världen, den ursprungliga västra hemisfären, inte haft något inflytande på dagens globala kultur. Också i Mexiko, där mer än hälften av världens samlade indianbefolkning nu lever, är den forntida andliga kunskapen föga känd.
   Varför har det blivit så? Den mest omedelbara förklaringen är utrotningen av nästan hela det ursprungliga Amerikas befolkning och av dess kulturer. När den spanske erövraren Hernan Cortez landade på Mexikos östkust på långfredagen 1519 så uppgick den samlade befolkningen i Mesoamerika till cirka tjugofem miljoner människor. Ett århundrade senare hade den sjunkit till ungefär en miljon. Även om denna nedgång bara delvis kan förklaras med direkta massakrer på de infödda, och mestadels orsakades av de sjukdomar som inkräktarna förde med sig, så blev resultatet detsamma: en civilisation utplånades.

---