Man måste komma ihåg en mycket viktig sak, och det är att vad vi än gör som har med framtiden att göra – astrologi, förutsägelser, horoskop, handtydning, I-Ching, tarot – är en fråga om att avläsa personens omedvetna. Det har ingenting med framtiden att göra. Det har mer med det förflutna att göra, men eftersom framtiden skapas av det förflutna är det relevant för framtiden också. Förutsägelser om framtiden är möjliga eftersom människor lever som mekaniska installationer. Om man känner till någons förflutna – så länge personen inte är en buddha – kan man förutsäga hans framtid, för han kommer att upprepa det förflutna. Om han har varit en arg person tidigare bär han med sej tendensen att bli arg, och den kommer att påverka hans framtid.
    Det vanligaste är att en omedveten varelse upprepar det förflutna om och om igen. Det är som ett hjul, han upprepar det – han kan inte göra något annat. Han kan inte föra in något nytt i livet, han kan inte komma till ett genombrott. Det är därför all vetenskap fungerar. Om människor vore mer medvetna skulle den inte göra det.
    Du kan inte läsa horoskopet för en buddha eller spå honom i handen. Han är så fri från sitt förflutna och så tom i nuet att det inte finns något att läsa!
    Det har uppstått ett stort missförstånd när det gäller livet och tiden. Man tror att tiden består av tre tempus – dåtid, nutid och framtid – men det är fel. Tiden består bara av dåtid och framtid. Det är livet som består av nuet.
    Så den som vill leva har inget annat att välja på än att leva i nuet. Det är bara nuet som är existentiellt. Det förflutna är en samling minnen, och framtiden är inget annat än dina föreställningar, dina drömmar.
    Verkligheten finns här, nu. Dom som bara vill tänka på livet, på att leva, på kärlek – för dom är dåtid och framtid vackert, för det ger ett evighetsperspektiv. Dom kan skönmåla sitt förflutna, göra det precis så vackert dom vill – men dom har aldrig levt i det, när det var nutid var dom inte där. Det handlar bara om skuggor, reflektioner. Såna personer har ständigt varit på språng, och under tiden kanske dom fått syn på några saker. Dom tror att dom har levt. Men i det förflutna finns bara dödens verklighet, inte livets. Och likadant i framtiden: det är bara döden som är verklig, inte livet.
    Dom som missade möjligheten att leva i det förflutna börjar automatiskt, utan något mellanrum, att drömma om framtiden. Framtiden är bara en projektion av det förflutna. Vad det än är dom har missat i det förflutna hoppas dom på att få uppleva det i framtiden – och mellan dessa två icke-existerande tempus finns det lilla, existerande ögonblicket som är livet.
    För dom som vill leva, och inte bara tänka på det, älska, och inte bara tänka på det, vara, och inte bara tänka på det – finns det inget alternativ. Drick nuets saft, krama ur den till sista droppen, för det kommer aldrig tillbaka igen. När det väl är borta är det borta för evigt.
    Men på grund av det här missförståndet, som är nästan lika gammalt som själva mänskligheten – alla kulturer har deltagit i det – har människor gjort nuet till en del av tiden. Och nuet har inget med tiden att göra. Om du bara är här, i det här ögonblicket, finns det ingen tid. Det finns oerhörd tystnad, stillhet, ingen rörelse – ingenting passerar, allt har plötsligt stannat upp.
    Nuet ger dej möjligheten att dyka djupt ner i livets vatten eller flyga högt upp i livets himmel. Men på båda sidor finns farorna – det förflutna och framtiden är två av dom farligaste begreppen i människans språk. Mellan det förflutna och framtiden blir ett liv i nuet nästan som att gå på lina – på båda sidor finns faran. Men så snart du har smakat på nuet bryr du dej inte om farorna längre. När du väl är i samklang med livet spelar ingenting någon roll längre. Och för mej är livet allt som finns.
    Du kan kalla det ”Gud”, men det är inget bra namn för religionerna har smittat ner det. Du kan kalla det ”existensen”, vilket är ett vackert namn. Men vad du väljer att kalla det spelar ingen roll. Det du måste förstå är att du bara har ett enda ögonblick i dina händer – det verkliga ögonblicket. Och det kommer till dej om och om igen. Antingen lever du det, eller också lämnar du det olevt.
    Dom flesta släpar sej från vaggan till graven utan att leva alls. Jag har hört en Sufihistoria om en man som när han dog plötsligt insåg: ”Gode Gud, jag levde!” Först när döden kom blev han genom kontrasten medveten om att han levt i sjuttio år. Men själva livet hade inte berikat honom.
    Det är inte livets fel. Det är vår missuppfattning.
    Iakttagande kan ge dej liv utan att du ens tänker på det, för vi kan bara iaktta i nuet. Vi kan bara bevittna i nuet. Lev totalt och lev intensivt, så att varje ögonblick blir guldglänsande och hela livet en serie av gyllene ögonblick.

---