Yogans väg

Utdrag ur yogans väg
och nu, yogans disciplin

Först och främst är yoga ingen religion – kom ihåg det. Yoga är inte hinduistiskt eller muslimskt. Yoga är en vetenskap, precis som matematik, fysik eller kemi. Fysik är inte kristet, fysik är inte buddhistiskt. Även om det var dom kristna som upptäckte fysiken är den inte kristen. Det var bara en händelse att det var dom kristna som upptäckte fysikens lagar – fysiken i sej är bara en vetenskap. Yoga är en vetenskap – det är bara en händelse att det var hinduerna som upptäckte den. Yogan i sej är inte hinduisk – det är ren matematik, det inres matematik. Så muslimer kan ägna sej åt yoga, kristna kan ägna sej åt yoga, buddhister kan ägna sej åt yoga.
    Yoga är ren vetenskap, och Patanjali är det största namnet inom yogan. Det var en sällsynt man. Det finns ingen annan människa som kan jämföras med Patanjali. Det var han som för första gången i mänsklighetens historia gjorde vetenskap av religionen. Han gjorde religionen till vetenskap – nakna lagar.
    För yoga krävs ingen tro. Så kallade religioner kräver tro. Det är ingen skillnad mellan olika religioner – skillnaden är bara vad man tror på. En muslim har en viss tro, en hindu en annan, en kristen åter en annan – men skillnaden är vad dom tror. Yoga bryr sej inte om trosföreställningar, och den uppmanar ingen att tro på något särskilt. Yoga säger: ”Upplev.” Precis som forskare säger att man ska experimentera säger yogan att man ska uppleva. Att experimentera och att uppleva något av egen erfarenhet är samma sak – det är bara riktningen som skiljer. Experiment gör man i det yttre, men upplevelser äger rum i det inre. Att själv uppleva något är att göra ett experiment inom sej.
    Vetenskapen säger: ”Tro inte – tvivla så mycket du kan. Men misstro inte heller, för det är också en form av tro.” Man kan tro på Gud eller man kan tro på ”Icke-Gud”. Man kan säga att det finns en Gud och hävda det fanatiskt, eller man kan säga motsatsen och hävda det lika fanatiskt! Ateister, teister – alla är troende, och tro är inte detsamma som vetenskap. Vetenskap betyder att uppleva något, att uppleva det som är. Det behövs ingen tro.
    Så det andra vi måste lägga på minnet är att yoga är något existentiellt, erfarenhetsbaserat, experimentellt. Det krävs ingen tro, det behövs ingen tro – bara modet att uppleva. Och det är det som saknas. Det är lätt att tro, för genom tron kan ingen transformation komma. Tro är någonting som läggs till utifrån, något ytligt. Din varelse förändras inte, du genomgår ingen mutation av något slag. Du kanske är hindu, och nästa dag kan du bli kristen. Du bara ändrar dej, helt enkelt – du byter ut Gita mot Bibeln, eller lika gärna mot Koranen. Men mannen som höll i Gita och som nu håller i Bibeln är densamma. Han har bara ändrat trosuppfattning.
    Trosuppfattningar är som kläder. Ingenting av vikt förändras – du förblir densamma. Om man dissekerar en hindu ser man samma sak som om man dissekerar en muslim. Hindun går till ett tempel, och muslimen hatar templet. Han går till moskén, och hindun hatar moskén. Men inuti är dom likadana.
    Att tro är lätt, för det krävs egentligen ingenting av dej – bara att du iklär dej vissa uppfattningar, en dekoration, någonting som du kan lägga ifrån dej när du vill. Yoga handlar inte om tro. Det är därför det är svårt, arbetsamt och ibland känns omöjligt. Det är ett existentiellt sätt att närma sej. Du når fram till sanningen inte genom tro utan genom din egen erfarenhet, genom din egen insikt. Det innebär att du måste förändras fullständigt. Dina åsikter, ditt sätt att leva, ditt tänkande, ditt psyke måste splittras fullständigt som dom är nu. Något nytt måste skapas. Och bara med detta nya kan du komma i kontakt med verkligheten.
    Så yoga handlar om både liv och död. Som du är måste du dö, för om du inte dör kan det nya inte födas. Det nya är dolt inom dej. Du är bara ett frö för det, och fröet måste falla ner och uppslukas av jorden. Fröet måste dö – först då kan det nya växa upp. Din död blir ditt nya liv. Yoga är både en död och en ny födelse. Om du inte är redo att dö kan du inte återfödas. Så det handlar inte om att byta trosuppfattning.
    Yoga är ingen filosofi. Enligt min uppfattning är det ingen religion och ingen filosofi. Det är ingenting man kan tänka på. Det är något man måste vara – att tänka räcker inte. Tankar pågår i huvudet, inte djupt nere i rötterna av din varelse. Dom är inte ett totalt engagemang. Dom är bara en del, en funktionell del som kan tränas upp. Man kan argumentera logiskt, man kan tänka rationellt, man hjärtat förblir oförändrat. Hjärtat är det djupaste centret – huvudet är bara en gren. Du kan leva utan huvudet, men du kan inte leva utan hjärtat. Huvudet är inte grundläggande.
    Yoga berör hela varelsen, rötterna. Det är inte filosofiskt. Med Patanjali handlar det inte om att tänka eller spekulera. Med Patanjali försöker vi lära känna dom slutgiltiga lagarna för varandet – transformationens lagar, dödens och återfödelsens lagar, den nya ordningens lagar. Det är därför jag kallar det en vetenskap.
    Patanjali är sällsynt. Han är en upplyst person, precis som Buddha, Krishna, Kristus, Mahavira, Muhammed och Zarathustra. Men han är olik dom på ett sätt. Buddha, Krishna, Mahavira, Zarathustra, Muhammed – ingen av dom har en vetenskaplig inställning. Dom är stora religionsgrundare och dom har förändrat hela mönstret för det mänskliga sinnet och dess struktur, men dom är inte vetenskapliga.
    Patanjali är som en Einstein i buddhornas värld. Han är ett fenomen. Han kunde lätt ha blivit nobelpristagare, som Einstein eller Bohr eller Max Planck eller Heisenberg. Han har samma inställning, samma grundliga, vetenskapliga attityd. Han är inte poet. Krishna är poet – men han är inte moralist. Patanjali är moralist – han är en vetenskapsman som tänker i form av lagar. Och han har dragit slutsatser om mänsklighetens lagar, det mänskliga sinnets högsta funktionsstruktur och verklighet.
    Och den som följer Patanjali märker att han är lika exakt som någon matematisk formel. Gör bara som han säger, och resultatet kommer. Resultatet måste komma – det är precis som att två plus två blir fyra. Det är som att vatten avdunstar när man värmer det till kokningstemperatur. Det behövs ingen tro – du bara gör det och vet. Det är något man måste göra och uppleva. Det är därför jag säger att det inte finns någon jämförelse. Det har aldrig funnits någon som Patanjali på denna jord.
    Buddhas uttalanden är poetiska – måste vara poetiska. Buddha blir ofta poetisk. Extasens rike, den slutgiltiga visshetens rike är så vackert att frestelsen är stor att bli poetisk. Skönheten och välsignelsen är så stor, lycksaligheten är så stor att man väljer poetiska ord.
    Men Patanjali gör motstånd mot det. Det är svårt – ingen har klarat av det. Jesus, Krishna, Buddha – alla har blivit poetiska. Storslagenheten, skönheten – när den exploderar inom en börjar man dansa och sjunga. Då är man som en älskare som har blivit förälskad i hela universum.